Vinterdikt av Ronja Faltin

Det är oerhört tyst nu när snön har kommit.

Den vita, glittriga, isvattenmassan slukar alla olika stadsljud man vant sig vid.

Det känns nästan obehagligt tyst, sådär tyst det brukar vara i filmer, när filmmusiken tystnar då det är som mest spännande.

Jag älskar att gå i snön när alla onödiga ljud dämpas, bara mina knarrande fotstef hörs, mer behövs inte.

Snön på marken påminner om ett krispigt skal på en delikat bakelse.

All stress försvinner och tiden i mitt huvud går i slowmotion.